Språklådan

SAOL Plus – i tiden

Svenska Akademiens ordlista (SAOL) är den blå boken som kommer i nya upplagor ungefär vart tionde år – den 13:e kom 2006 – och som är normen för stavning och böjning av svenska ord. Om man skriver som senaste SAOL, brukar det heta, så är man på den säkra sidan. En mindre välkommen konsekvens är att många språkbrukare tror att SAOL innehåller hela det ”godkända” svenska ordförrådet, eftersom den används i ordlekssammanhang som Alfapet och korsord.

Det finns också ett annat verk, som förknippas med Svenska Akademien. Det är SAOB, Svenska Akademiens ordbok, men den har inte samma uppgift. SAOB görs vid ordboksredaktionen i Lund. Arbetet påbörjades i slutet av 1800-talet, och år 2017 är det meningen att alla de 40 banden ska vara klara. För närvarande är man på bokstaven T, senaste häftet slutade på trivsel. SAOB är en guldgruva för svenskans ord- och betydelseutveckling sedan 1500-talets början. När man börjar använda sig av SAOB-materialet, inser man snabbt att stavningen inte alltid varit som nu och hur lite av synlig ordböjning som finns kvar. För att arbeta med gamla texter eller med ordens betydelseutveckling – för historiker, språkvetare och släktforskare är SAOB oundgänglig. Men för nutidens språk, lånords stavning, i går eller igår m.m. ska man använda SAOL.

Den historiska, SAOB, finns sedan drygt tio år gratis på webben. Det är naturligtvis mycket välkommet för den som når denna kulturskatt från det egna (datorförsedda) skrivbordet. Den som däremot väntar sig att finna upplysningar från ordlistan, SAOL, blir däremot besviken och irriterad, när klickandet på datorn inte leder dit utan uppställningen verkar snårig och sidorna inte ser ut som ordlistans. Även den som köpt den förra SAOL-upplagan, den tolfte på cd, känner inte igen sig.

För den irriterade finns då två utvägar. Den ena är att acceptera att SAOL 13 inte finns på nätet och i stället ha den som blå bok – 1 130 sidor med 125 000 uppslagsord, mer användarvänlig än någonsin. Den andra, och allra nyaste, utvägen är att stifta bekantskap med SAOL Plus.

Denna nya produkt är en elektronisk version av SAOL 13, med de mer utvecklade sökmöjligheter som en sådan ger. Formatet är cd, och den betingar ungefär samma pris som den tryckta boken. Däremot finns inte heller den på nätet.

En tryckt ordlista är – naturligtvis – alfabetiskt uppställd, och den funktionen finns kvar, men inte som lista från A till Ö utan i vänsterfältet, med början i det ord man för ögonblicket söker på. Fördelen visar sig i att det också går att söka på mitt- eller slutledet.

Om man t.ex. skriver in barn som sökord, visas barn och sammansättningar som börjar med barn-, medan *barn visar alla uppslagsord som slutar så, t.ex. bokstavsbarn och gatubarn. Sökning på barn i mitten av ordet, *barn*, ger resultatet småbarnsaktig och bilbarnstol.

I mittfältet presenteras artikeltexten, d.v.s. den som handlar om uppslagsordet. För just ordet barn blir texten bara ”s. -et; pl. =” (d.v.s. artikeltexten anger ordklass, bestämd form singular samt pluralform). För ordet juvel är texten mer omfattande: ”s. -en -er * slipad ädelsten; smycke. <bildl.> klenod, skatt; <vard. el. iron.> tvivelaktig person”. Artikeltexten ger här både böjningsinformation, betydelse och bildlig betydelse. Ytterligare en nyhet i SAOL Plus är att man kan man fritextsöka i artikeltexten, t.ex. klicka sig vidare till smycke som uppslagsord eller använda <bildl.> som eget sökord. I det senare fallet listas alla ordlistans ord med den beteckningen, något som ju ger andra upplysningar om språkbruket.

I högerfältet visas den fullständiga böjningen för uppslagsordet, alltså mer utförligt än vad som presenteras i mittfältet. För substantiv ges utskrivna singular- och pluralformer, bestämd och obestämd form. För verb anges temaformerna i aktiv och passiv, samt vissa perfektparticiper, för både svaga, starka och oregelbundna verb. För adjektiv visas både böjning, som ”en ~ + subst. (gul), ett ~ subst. (gult)”, och komparation, t.ex. ”tokigare, en/ett/den/det/de ~ + subst.”.

Ordformer som dessa har inte brukat synas i en ordlista. I SAOL Plus presenteras hela böjningsmönstret, vilket är ett stort framsteg både för dem som inte har svenska som modersmål och dem som har det. De senare drar ofta intuitivt slutsatser om hur det ska heta, men har inte haft någonstans att slå upp det, när de verkligen vill se att formen finns. I SAOL Plus baseras böjningsuppgifterna på belägg i texter.

Ordformer som inte brukat synas i en (normerande) ordlista är de felstavade. Med funktionen ”Hantera felstavningar” inställd är det den korrekta stavningen som visar sig. Skriver man t.ex. in schonalisst, sörvis eller tjännsla, kommer journalist, service och känsla upp. Denna lingvistiska genväg har utvecklats som ett hjälpmedel för dyslektiker (av dataföretaget Oribi i Lund) men är också en allmän språklig ögonöppnare. Här kan man smyglära sig mycket.

När ordskatten blir sökbar som i SAOL Plus, förnyas även korsordslexikonet. Man sätter in de bokstäver man har i det blivande ordet – med ”Korsordshjälp” – och får samtliga ord i SAOL 13 som råkar ha just de givna tecknen i just de positionerna. Koncentrerade korsordslösare brukar inte tänka på andra, i sammanhanget ologiska, kombinationer, men här serveras de som bonus av den flitiga SAOL Plus. Det ryms många budskap i 29 bokstäver, inser man. Det är roligt med språk, och förhoppningsvis låter många skolor installera SAOL Plus (det finns skollicenser). Svenska Akademiens instiftare, Gustaf III, hade säkert givit klart godkänt till den metoden att främja svenska språket.

Av: Eva Aniansson