Språklådan

Lag skall med ska byggas

”Äntligen”, tänkte många. Andra förfasade sig kanske. Vad hände? Regeringskansliet gick över till ska.

Under alla de tjugo år jag har hållit kurser i Regeringskansliet har jag fått svara på frågan om ”skall eller ska”. Gång på gång har jag svarat: ”Det är skall som gäller här, men tiden talar för ska. Språket i våra texter bör vara så osynligt som möjligt, och därför väljer vi de språkformer som stör så få läsare som möjligt. Regeringskansliet hoppar minsann inte på några språkliga modetrender. Tvärtom, vi lunkar stillsamt efter när språkbruket satt sig rejält.”

Men så var tiden mogen. I den senaste upplagan (13) av Svenska Akademiens ordlista (SAOL) står ska före skall. Men det är bara en av flera faktorer som lett fram till beslutet.

Hur ser bruket ut i dag?

Att ska dominerar nästan helt på webben förvånar nog ingen, men det blir också vanligare med ska i mer formella texter. Det viktigaste exemplet är riksdagen. Sedan en tid tillbaka använder de flesta utskotten ska i sina betänkanden, ett skrivsätt som också har manifesterats i en ny handbok för utskottsbetänkanden. Även i frågor och interpellationer skriver riksdagsledamöterna ofta ska.

Andra exempel på mer formella texter är författningssamlingarna för bl.a. Finansinspektionen, Läkemedelsverket och Statens jordbruksverk, där man numera konsekvent skriver ska i myndighetsföreskrifterna.

Ska även i Svensk författningssamling (SFS)

Övergången till ska gäller även lagar och förordningar. Det kan naturligtvis invändas att lagboken då kommer att få en inkonsekvent utformning, med ska i nyskrivna delar och skall i äldre. Men så är det redan i dag. Har den svenska lagsamlingen någonsin sett enhetlig ut? Språket förändras hela tiden, vilket också avspeglar sig i författningsspråket, fast senare än i de flesta andra textgenrer.

Det förändrade språkbruket leder alltemellanåt till nya skrivrekommendationer i Regeringskansliet, t.ex. när några andra verbböjningar moderniserades 1979. Det är knappast svårare att gå över från skall till ska än det då var att börja skriva dra, tar, vidtas i stället för draga, tager, vidtages och döms, görs, bestäms i stället för dömes, göres, bestämmes.

Hur ändrar man i lagar och förordningar?

I nyskrivna lagar och förordningar är övergången okomplicerad. Det är först när man ändrar i befintliga lagar och förordningar (s.k. ändringsförfattningar) som man kan ställas inför problem. Måste man ändra till ska i hela lagen eller förordningen? Bör bara den aktuella paragrafen ändras? Eller räcker det om man ändrar i det stycke som ändras i sak?

Rekommendationer för moderniseringen av författningsspråket i allmänhet finns i Statsrådsberedningens PM 1994:4 Några riktlinjer för författningsspråket. Enligt huvudregeln där ska man alltid arbeta om de delar av en författning som berörs av de sakliga ändringarna, och då utgår man från att åtminstone den paragraf som ändras också arbetas om språkligt. Om det är möjligt, bör man förstås försöka ersätta gamla författningar med helt nyskrivna, särskilt om de är skrivna på ett utpräglat ålderdomligt språk eller om de har ändrats många gånger och därför är svåröverskådliga. Om det är många sakliga ändringar som ska göras, är det ett starkt skäl för att i stället skriva nytt.

De knepiga gränsfallen uppstår när en liten saklig ändring görs i en lag eller förordning som är skriven med ett ålderdomligt språk och vars paragrafer kanske består av många och långa stycken. Då kan det vara svårt att göra en riktig modernisering av hela paragrafen. En riktig modernisering kräver ju något mer än att ålderdomliga ord och ordformer byts ut. Ofta behöver meningsbyggnaden arbetas om rejält. En sådan omarbetning kräver tid för eftertanke, så att man inte råkar åstadkomma någon saklig ändring. Ibland finns inte den tiden, och vad gör man då? Jo, då nöjer man sig med att putsa lite, men på hela paragrafen. Man byter ut skall mot ska och moderniserar eventuella ålderdomliga ordformer (tager, dömes m.fl.). Man kontrollerar också ordvalet mot Svarta listan och moderniserar i så stor utsträckning som möjligt enligt dess rekommendationer. Den riktiga moderniseringen får vänta tills författningen ersätts av en nyskriven.

Av: Stina Malmberg