Språklådan

Grupparbetets svåra konst

Att grupparbeta är svårare än man tror. Det visar Anna Malmbjer i sin nyligen utkomna avhandling Skilda världar. En språkvetenskaplig undersökning av gruppsamtal som undervisning- och lärandeform inom högre utbildning. (Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk 72, Uppsala 2007.)

Grupparbete är i dag en mycket vanlig arbetsform, inte minst i skolan och på universitet och högskolor, men även i arbetslivet. Det finns naturligtvis många orsaker till detta men en faktor är definitivt att grupparbete anses vara en arbets- och undervisningsform som i hög grad bidrar till deltagarnas lärande. I grupparbetet får nämligen olika perspektiv och uppfattningar tillfälle att mötas och brytas mot varandra, vilket innebär att till exempel elever och studenter får möjlighet att i dialogens form utveckla och bearbeta sina kunskaper och erfarenheter. Inte helt oväntat ligger också grupparbetet i linje med vissa tongivande forskares idéer om hur lärande i allmänhet går till (Vygotskij, Bachtin m.fl.).

Frågan är emellertid hur grupparbetet fungerar i praktiken. Det är den frågan som Anna Malmbjer intresserat sig för och vill ge ett svar på. För att kunna göra det så har hon följt och spelat in tre olika arbetsgrupper. Ett antal nyblivna lärarstudenter har följts under sex veckor på den första delkursen inom lärarprogrammet vid en av våra läroanstalter för högre utbildning i Sverige. Varje arbetsgrupp utgjordes av sex eller sju personer och deltagarnas ålder varierade mellan 20 och 35.

Vad visar då resultaten? Det enkla och korta svaret är: grupparbete utgör inte någon gräddfil till kunskap. Grupparbete leder med andra ord inte alltid till lyckade resultat. Detta är – kan man tycka – inte direkt överraskande, men det förtjänar ändå att framhållas eftersom grupparbetet ibland har hyllats som undervisningsformen med stort U av teoretiskt inriktade pedagoger. Det Anna Malmbjer visar – och det är ett av avhandlingens viktigaste resultat – är i stället att vissa speciella villkor måste vara uppfyllda för att ett grupparbete ska fungera eller bli lyckat.

Den viktigaste faktorn är att studenterna måste ha tillgång till ett adekvat lärandestöd, och detta stöd måste finnas både före och efter men också under själva grupparbetet. Några exempel för att konkretisera det hela: studenterna måste känna till och kunna använda relevanta termer och begrepp, förstå syftet med gruppsamtalen samt engageras av ämnet och uppgifterna. Uppgifterna måste vara utformade så att de ger perspektiv på studenternas verklighet och upplevs som meningsfulla, vilket till exempel kan ske genom att de organiseras kring ett problem eller dilemma som deltagarna kan känna igen sig i och undersöka tillsammans. Även under grupparbetet kan studenterna behöva stämma av med läraren och efteråt är det viktigt att arbetet följs upp, summeras och i förekommande fall problematiseras.

Kort sagt och med författarens egna ord: ”Lärarlösa gruppsamtal gör alltså inte läraren överflödig. Tvärtom. Gruppsamtal som undervisnings- och lärandeform kräver mycket undervisningstid och en kunnig lärare med ett pedagogiskt öra.” (s. 240)

Men varför då Skilda världar? Jo, det beror på att de tre grupperna tolkade och förvaltade sina identiska eller nästan identiska uppgifter på vitt skilda vis. Utbytet för den enskilda studenten visade sig med andra ord i hög grad bero på vilken arbetsgrupp som han eller hon råkat hamna i.

av: Hans Strand